Vi tar hjälp av cookies för att tillhandahålla våra tjänster.
Genom att använda våra tjänster godkänner du att vi använder cookies. Läs mer om cookies här

Weber - Saint-Gobain

5.2 Riskfaktorer

- en komplett guide till golvprodukter, golvsystem och golvkoncept!

Välkommen till Weber Floor Navigator - elektronisk produktvägledningsguide! 

Navigator är framtagen för dig som är återförsäljare, arkitekt, konstruktör, beställare, förvaltare, byggherre, entreprenör eller konsult.

5.2 Riskfaktorer

När man talar om fukt och dess risker är det viktigt att man förstår att fukt i sig inte är skadligt eller farligt i alla sammanhang. Vatten i en plastflaska i kylskåpet utgör tex inte någon som helst risk för sin omgivning - raka motsatsen till en pöl vatten på ett parkettgolv. Plastflaskan är gjord för att tåla vatten, medan parkettgolvet vid exponering riskerar att svälla upp om det inte är helt skyddat av lack. Ett annat problem är betongbjälklag i en äldre byggnader. Det blir inga problem om dräneringen är utförd enligt den tidens normer, men om vattentäta ytskikt läggs på vid ombyggnationer (tex plastmatta i gillestuga) uppstår en uppenbar risk. Så länge som betongens yta var fri från tätskikt var den fukt som fördes in via betongplattan i balans med den fukt som fördes bort via ventilationssystemet. Efter installation av tätskiktet dämdes fuktflödet upp, vilket sedan kunde orsaka skador på ytskiktet.

Några vanliga riskmoment som kan uppstå i samband med fuktpåverkan diskuteras nedan.

Formändring av material

Fukt kan göra så att material formändras. Detta gäller alla material med en porstruktur där vatten kan tränga in. Till exempel trämaterial som är extra känsliga. Däremot är formändringen av betong- eller cementbruk så liten att den vanligtvis kan ignoreras. Bruk som innehåller en blandning av gips och cement kan svälla enormt när de utsätts för fukt. Webers avjämningsmassor är framtagna för att ha liknande egenskaper som betong- och cementbruk trots att de innehåller lite gips.

Transport av aggressiva ämnen

Fukt kan transportera aggressiva ämnen så som upplösta salter (fria joner) och speciellt OH joner vilka kan skapa en aggressiv alkalisk miljö. Alkalisk fukt kan orsaka nerbrytning (förtvålning) av lim och ytbeläggningar samt ytbehandlingar. Denna nerbrytning kan sen orsaka illaluktande utsöndringar. För äldre typer av betonggolvfärger var det viktigt att låta betonggolvet torka ut och låta koldioxiden i luften neutralisera ytan genom karbonatisering innan de icke alkalibeständiga färger som då fanns applicerades.

Främjande av biologisk aktivitet

Fukt kan främja biologisk aktivitet så som mögelbildning och träförruttnelse. Om trä eller annat material av biologiskt ursprung så som trä skivor är i ständig kontakt med fuktig betong kan mögel utvecklas vilket i sin tur genererar obehagliga lukter och möjligen allergiframkallande sporer. Bildningen och tillväxten av mögel är högst beroende av fukt. Erfarenheten visar emellertid att förhöjd alkalitet i kombination med begränsad syretillgång dämpar biologisk aktivitet i fuktiga miljöer. Enligt Gravesen S et al, Statens Byggeforskningsinstitut 2002, krävs en RH om minst 95% för att mögel ska växa på ytor av puts och betong.